För femtielfte gången

Ungefär så många gånger har jag försökt avsluta mitt blogginlägg. Med lite tur hinner jag nu skriva klart och faktiskt klicka iväg det.
Dagarna går så fort, det känns som om det antingen är morgon eller kväll, däremellan verkar tiden slukas upp av ett svart hål..? Detta till trots, livet som tvåbarnsmamma går riktigt bra.

elof4v

Älskade lille goding!

I ärlighetens namn, vissa dagar är väldigt intensiva och vänder jag nästan ut och in på mig själv av otillräcklighet.. men känslan av lycka, glädje och tacksamhet över våra två älskade barn överväger allt..och den där oron över att något ska hända (läs hönsmamma) är nog något jag får lära mig att leva med .
Det känns stort på något vis, att vara på den plats i livet jag nu befinner mig. För ett par år sedan var tankarna på barn och familj långt borta – men så träffade jag Stefan och allt föll liksom bara på plats.Jag är så innerligt tacksam för min familj, älskar er över allt annat!
Det finns kanske en mening med allt? Att man ska gå igenom vissa saker innan Livet liksom vänder blad i boken? Innan man är redo för ett nytt kapitel?

elofjag4v

Lycka!

Jag har börjat smyga igång med träningen igen och det känns så himla bra, att äntligen få greppa stången och känna att jag är på väg, känner alltmer det där riktiga drivet, tävlingssuget, som jag hade under min mer aktiva tid, (innan Algot föddes). Redo för comeback?
Jag har behövt tiden sedan dess för att hitta mig själv, utveckla andra sidor, landa – utan krav på prestation. Få lite ro i konstnärssjälen.

Idag var jag på gymmet och körde ett första ”riktigt” pass och nu påbörjat ett nytt träningsprogram mot… ? Vi får se, mycket ska klaffa, inte minst med familjen och planerna får visa sig framöver. Stefan står bakom till 110 % vilket betyder mycket och såklart en förutsättning för att en satsning ska vara möjlig. Jag börjar med att ta en dag i taget.

tumme

Kroppen har varit generös och jag har återhämtat mig snabbt efter graviditeten. Kanske har det också påverkat att jag tränat hela vägen fram till förlossningen? Och tack, tack mina gener!

Kram J


Kommentera