Monthly Archives: augusti 2015

Ny vecka

En gråmulen måndag, lätt duggregn och lite avslaget sådär. Låter kanske en smula deprimerande men faktum är att jag njuter.Love it. Sommar och värme i all ära men hösten är min absoluta favoritårstid. Jag älskar den höga klara luften, färgerna, regnet, blåsten. Ja, jag har aldrig påstått att jag är helt normal, skämt o sido.
Idag startade jag dagen tidigt, Elof har anammat det där med ”Carpe diem” och ville gå upp 04.30. Ja, varför inte? Det finns ju kaffe. När jag kört Algot till dagmamman och Stefan till jobbet tog jag och Elof en promenad i spåret, lyckades få till lilla slingan X 2 och 6 km. En liten matpaus efter första varvet, sedan var lilleman nöjd ett tag till och jag kunde köra på. Det är en liten sport i sig att tajma mat, sömn och blöjbyte.

Powerwalken fick bli dagens pass, jag har rejäl träningsvärk efter gårdagens simpass . Känner mig riktigt nöjd med träningen igår och fick till något som liknar crawl (!) – andningen kändes riktigt bra vilket var en seger i sig.

Hujedamig – vad taggad jag är! :)

image

Syskonkärlek

Kram!

Simmar vidare

Det har blivit mycket simning sista tiden – och mycket träningsvärk! Underbara kvällar och känner att jag  verkligen mår jättebra av träningen – och längtar efter nästa tillfälle. Nu försöker jag få till ”crawlandet”, mycket obekväma kallsupar – men tusan, jag ska klara det, I have plans! I höst ska jag gå kurs och bli en riktig fena i vattnet. ☺

image

”mod är en muskel som växer när du utmanar dina rädslor”

Tänkvärda ord och ett mantra som följer mig om och om igen.

Gårdagens träning blev 5 km pw i kuperad terräng och simning, drygt 800 m i sjön. Kändes riktigt bra!

Idag jobbar Stefan länge och jag är hemma med båda barnen, när de somnat ikväll ska jag köra ett litet hemmasnickrat pass med gummiband och kettlebells. Och så ”mammamage”övningarna. Så tråkiga men ändå så viktiga.

image

Kram Jossan

Reflektion

Skymning.Rofyllt, tyst.. bara mina tankar och vågskvalpet. Tunga, mörka moln drar in över sjön och plötsligt kommer regnet Det gör mig inget, jag fortsätter simma.Jag känner mig som en urmänniska.Hjärtat och själen ler. Kan man bli religiös på gamla dagar? En gammal förälskade har väckts till liv. Att simma.

Jag har funderat mycket på livet sedan Elof kom, mycket tankar om vad som är viktigt i livet för mig och vad som egentligen är helt oviktigt. ”Varför, och för vems skull”? Varför är vissa saker så viktiga? Plötsligt kastas mycket om i prioriteringslistan. Drar i bromsen i ekorrhjulet. Jag tror att det är viktigt att ibland stanna upp och reflektera, se tillbaka på vad man åstadkommit, vända blicken framåt, mot horisonten . Är det rätt väg? Vad är det jag jagar? Var står jag idag? Är detta vägen jag vill färdas? Att se sig själv utifrån.

Vi besökte min mammas grav härom veckan. Det är alltid väldigt jobbigt för mig att komma dit och trots att åren går så känns det som igår allt hände.  Jag förlorade min mamma i cancer år 2000. Att sitta där vid graven med  Algot och Elof var tungt i hjärtat och det var svårt att hejda tårarna. Algot grävde frenetiskt med en liten spade för att plantera en solros till mormor som han själv hade valt i Blomsteraffären. Ett litet kort med en stor jordgubbe skulle mormor också ha. Mamma hade varit så stolt.

Det är så orättvist. Jag önskar så innerligt att mamma hade fått leva vidare, att den där j-a vidriga sjukdomen kunde lämnat oss ifred. Så annorlunda allt kunde varit. Jag saknar min mamma så oerhört mycket.

Livet går vidare och det är inte oändligt. Vi vet egentligen inget om morgondagen. ”Carpe diem” – ett så luggslitet uttryck, men ändock så sant. Fånga dagen. Jag har möjligen en ”begynnande 40 års kris”, eller bara så att raden av händelser senaste tiden och Elofs födelse, möten med människor i rätt ögonblick fått mig att tänka och fundera.

När åren går och du en dag ligger där och tänker tillbaka… Då kommer alla de där ursäkterna långsamt att tyna bort och du har bara dig själv att skylla på i ren frustration och ånger, eller bara dig själv att tacka med kinderna täckta av glädjetårar”.

Livet är här och nu. Ta tillvara på den tid vi har här på jorden! Gör sådant du vill och mår bra utav. Saker för din egen och dina älskades skull. 

Jag har bestämt mig för att tag i en del saker, göra något som jag länge drömt om, något jag vill och mår bra av. Inga förväntningar, ingen prestationsångest.

Ha kul på vägen.

Kuckeliku

Klockan är lite före tuppen och jag dricker kaffe i sällskap av Elof som tyckte att vi skulle starta dagen tidigt. Övriga familjen sover fortfarande, säkert ett par timmar till. Lördag och inga tider att passa.
Nej, det går ingen nöd på mig, Elof sover bra på nätterna (peppar,peppar!) och det känns ganska rofyllt att gå upp på morgonkvisten och sätta på kaffe, mysa med Elof och ta en barnvagnspromenad. Eller köra ett pass i trädgården.

image

Tiden går så fort och jag försöker stanna upp och njuta, som den här morgonen. Att vara i nuet. Insikt. Harmoni.

Den här tiden av mitt liv kommer jag alltid att minnas som en av de lyckligaste.

För femtielfte gången

Ungefär så många gånger har jag försökt avsluta mitt blogginlägg. Med lite tur hinner jag nu skriva klart och faktiskt klicka iväg det.
Dagarna går så fort, det känns som om det antingen är morgon eller kväll, däremellan verkar tiden slukas upp av ett svart hål..? Detta till trots, livet som tvåbarnsmamma går riktigt bra.

elof4v

Älskade lille goding!

I ärlighetens namn, vissa dagar är väldigt intensiva och vänder jag nästan ut och in på mig själv av otillräcklighet.. men känslan av lycka, glädje och tacksamhet över våra två älskade barn överväger allt..och den där oron över att något ska hända (läs hönsmamma) är nog något jag får lära mig att leva med .
Det känns stort på något vis, att vara på den plats i livet jag nu befinner mig. För ett par år sedan var tankarna på barn och familj långt borta – men så träffade jag Stefan och allt föll liksom bara på plats.Jag är så innerligt tacksam för min familj, älskar er över allt annat!
Det finns kanske en mening med allt? Att man ska gå igenom vissa saker innan Livet liksom vänder blad i boken? Innan man är redo för ett nytt kapitel?

elofjag4v

Lycka!

Jag har börjat smyga igång med träningen igen och det känns så himla bra, att äntligen få greppa stången och känna att jag är på väg, känner alltmer det där riktiga drivet, tävlingssuget, som jag hade under min mer aktiva tid, (innan Algot föddes). Redo för comeback?
Jag har behövt tiden sedan dess för att hitta mig själv, utveckla andra sidor, landa – utan krav på prestation. Få lite ro i konstnärssjälen.

Idag var jag på gymmet och körde ett första ”riktigt” pass och nu påbörjat ett nytt träningsprogram mot… ? Vi får se, mycket ska klaffa, inte minst med familjen och planerna får visa sig framöver. Stefan står bakom till 110 % vilket betyder mycket och såklart en förutsättning för att en satsning ska vara möjlig. Jag börjar med att ta en dag i taget.

tumme

Kroppen har varit generös och jag har återhämtat mig snabbt efter graviditeten. Kanske har det också påverkat att jag tränat hela vägen fram till förlossningen? Och tack, tack mina gener!

Kram J

Första stegen tillbaka

Igår passade Stefan och jag på att träna tillsammans , ja med hela familjen! Ett för min del lite försiktigt kom-igång-pass med olika grenar på Crosscourten vid Hindåsgården. Jag kan inte med ord beskriva vilken glädje och lyckorus det var att träna igen – och kroppen kändes oväntat stark!
Första stegen tillbaka. ☺

elofpromenad

Pw med bästa sällskapet

förstapasset

Familjepass

älskadeälskade

Pustar ut efter passet