Category Archives: Familjeliv

Det rullar på..

Nytta med nöje! Barnvagnspromenaden idag blev ett svettigt pass och lyckades tajma ”mat och sovklockan ” perfekt. Jag kunde köra på ordentligt fick upp flåset rejält i backarna. Elof sov gott hela vägen.

image

Dagens runda

I kväll hann jag med mer simning, försöker ta varje tillfälle innan kylan kommer.12 längder i viken här i sjön utanför och lite crawl träning innan det blev mörkt. Jag blev nästan lite överraskad över att skymningen kom så fort. Ja, det är ju höst nu, 1 september och första höstmånaden, bara att vänja sig.

Det blev en bra träningsdag!

Natti ☺

Kuckeliku

Klockan är lite före tuppen och jag dricker kaffe i sällskap av Elof som tyckte att vi skulle starta dagen tidigt. Övriga familjen sover fortfarande, säkert ett par timmar till. Lördag och inga tider att passa.
Nej, det går ingen nöd på mig, Elof sover bra på nätterna (peppar,peppar!) och det känns ganska rofyllt att gå upp på morgonkvisten och sätta på kaffe, mysa med Elof och ta en barnvagnspromenad. Eller köra ett pass i trädgården.

image

Tiden går så fort och jag försöker stanna upp och njuta, som den här morgonen. Att vara i nuet. Insikt. Harmoni.

Den här tiden av mitt liv kommer jag alltid att minnas som en av de lyckligaste.

För femtielfte gången

Ungefär så många gånger har jag försökt avsluta mitt blogginlägg. Med lite tur hinner jag nu skriva klart och faktiskt klicka iväg det.
Dagarna går så fort, det känns som om det antingen är morgon eller kväll, däremellan verkar tiden slukas upp av ett svart hål..? Detta till trots, livet som tvåbarnsmamma går riktigt bra.

elof4v

Älskade lille goding!

I ärlighetens namn, vissa dagar är väldigt intensiva och vänder jag nästan ut och in på mig själv av otillräcklighet.. men känslan av lycka, glädje och tacksamhet över våra två älskade barn överväger allt..och den där oron över att något ska hända (läs hönsmamma) är nog något jag får lära mig att leva med .
Det känns stort på något vis, att vara på den plats i livet jag nu befinner mig. För ett par år sedan var tankarna på barn och familj långt borta – men så träffade jag Stefan och allt föll liksom bara på plats.Jag är så innerligt tacksam för min familj, älskar er över allt annat!
Det finns kanske en mening med allt? Att man ska gå igenom vissa saker innan Livet liksom vänder blad i boken? Innan man är redo för ett nytt kapitel?

elofjag4v

Lycka!

Jag har börjat smyga igång med träningen igen och det känns så himla bra, att äntligen få greppa stången och känna att jag är på väg, känner alltmer det där riktiga drivet, tävlingssuget, som jag hade under min mer aktiva tid, (innan Algot föddes). Redo för comeback?
Jag har behövt tiden sedan dess för att hitta mig själv, utveckla andra sidor, landa – utan krav på prestation. Få lite ro i konstnärssjälen.

Idag var jag på gymmet och körde ett första ”riktigt” pass och nu påbörjat ett nytt träningsprogram mot… ? Vi får se, mycket ska klaffa, inte minst med familjen och planerna får visa sig framöver. Stefan står bakom till 110 % vilket betyder mycket och såklart en förutsättning för att en satsning ska vara möjlig. Jag börjar med att ta en dag i taget.

tumme

Kroppen har varit generös och jag har återhämtat mig snabbt efter graviditeten. Kanske har det också påverkat att jag tränat hela vägen fram till förlossningen? Och tack, tack mina gener!

Kram J

Bebisbubblan

På fredag blir Elof tre veckor gammal. Tre veckor som har passerat i flygande fart.. känns som om det var i går vi lämnade BB.

Det har varit omtumlande, en omställning och är kanske fortfarande, men just nu känns det iallafall som om vi börjar få lite struktur i vardagen och börjar hitta ett mönster i hur Elof vill ha sina dagar. Än så länge är jag helt klar över att han vill
1. Ha mycket mat 2. Ha ännu mera mat 3. Ha liiite mera mat. 4. -”Finns det lite till”?

Formkurvan pekar iallafall spikrakt uppåt och att han är frisk och äter är en stor lycka. Och lättnad! Jag hade en hel del hjärnspöken inför förlossningen, även om jag innerst inne hade en känsla av trygghet i att det faktiskt kommer gå bra. Kanske är det helt normalt att tänka sådär wacko, en förberedelse för något livsomvälvande ? Jag tror det iallafall. Rädslan för att något skulle gå fel, att han skulle vara sjuk, att det skulle bli en mardrömsförlossning.. Ja, jösses vilka tankar som gått genom huvudet. Kanske är det först nu som jag börjat landa och smälta att vi faktiskt har en välskapt, fantastisk liten son. (Ja, två!)

Algot är väldigt stolt över lillebror och tycker det är himla  mysigt, i vissa lägen kanske lite frustrerande att mamma är mer upptagen nu och att man nu måste dela tiden, uppmärksamheten.
Första dagarna var tuffa men nu känns det som om han anpassat sig till situationen och har förstått att lillebror faktiskt är här för att stanna.

Jag längtar efter att börja ”träna på riktigt”. Så in i..!! Än så länge kör jag mina barnvagnspromenader, magträning och gummiband/ kettlebells för att successivt öka på framöver. Det känns som om kroppen återhämtat sig bra, även om amningen tar en hel del energi (samtidigt som den bidrar till återhämtningen) och droppar i vikt. Angenämt problem kan tyckas, men det känns som om varenda muskel är borta och överväger att satsa på konditionsidrott istället.. Ironman verkar väl vara en trevlig utmaning?

Skämt o sido (?) Jag försöker vända på det och se realistiskt på situationen, det är knappt tre veckor sedan förlossningen och varje dag är ju ett steg på vägen tillbaka. Återhämtning Jossan! Typiskt mig att vara så otålig.

Här och nu var det ju.

Kram J

1 vecka

En vecka har redan passerat sedan Elof kom till världen. Märkligt hur allt redan känns så självklart med det lilla livet, som om han alltid varit med oss. Såhär långt verkar han vara en liten trygg filur och har snabbt vuxit på sig. Vid BVC s  hembesök i torsdags vägdes han och är redan uppe på 4 kg. Bra jobbat på en vecka! Han verkar vara lika ”tidig” som Algot och har redan börjat fästa blicken och lyfta på huvudet! Det har säkert en viss betydelse att jag gick över 10 dagar också.
För skoj skull så ställde jag mig på vågen i går och fick nästan titta två gånger.  -10 kg och nere på mindre än när jag blev gravid. Skönt att slippa kämpa med gravid kilon men kommer få kämpa minst lika hårt för att komma i bra form igen. Den här veckan har startats med barnvagnspromenader och ”mammamage” övningar.

image

Promenad i solskenet. ”Backhoppningsbacken” i bakgrunden.

Vi har haft kärt besök under ett par dagar, Stefans föräldrar har hälsat på och det har varit helt fantastiskt trevligt. De är helt underbara människor och de har varit till stor hjälp de första dagarna hemma. Algot blev överlycklig för en väldigt fin present som de hade med sig. En egen lekstuga! 

image

Algot och Nisse

Nu ska jag njuta av mammalivet, ja faktiskt njuta. Sedan Algot föddes, nu redan 3 år gammal ( jag kom ju nyss hem från BB med honom? ) inser jag att tiden verkligen går otroligt fort.
Den här tiden kommer ju aldrig mer tillbaka.

Kram ❤

BB

Idag kom Stefan och Algot in och hälsade på oss på BB. Det var en otroligt stolt storebror som helst ville sköta om Elof helt själv. Klappa, pussa, sjunga och köra babyvagnen ”helt sälv” som han uttryckte sig, ner till restaurangen vid lunch. Det var riktigt rörande att beskåda mötet.
När de väl åkt hem kändes det såå tomt och nu längtar jag verkligen hem till familjen. Imorgon fm är det hemresa, egentligen hade jag fått åka redan idag men kände dels en trygghet i att stanna över natten (ifall något skulle tillstöta, då är vi iallafall på plats ) och även vila en dag, allt har gått så fort!

Elof mår iallafall bra, äter och sover som han ska! Och imorgon, då åker vi hem

Kram!!

Välkommen!!

Just nu är jag på BB i Borås. Ja, du läste rätt! Igår kl 20.10 föddes vår Elof, Algots lillebror. Allt har gått bra och vi är så himla glada!
Det hela gick väldigt fort, 17.20 kom första värken, strax efter kom Stefan hem från jobbet , 19.10 kom vi in till förlossningen i Borås och en timme senare var han född. Tack lustgas!

Känns overkligt, lyckligt, omtumlande och väldigt skönt att han nu äntligen är här!

Älskade lilla skatt! ❤

image

Ett år går fort! #tbt

Idag för precis ett år sedan var vi uppe i Dalarna hos Stefans föräldrar. En fantastisk vecka med många fina minnen och upplevelser,  dessutom prickade vi ett högtryck och under flera dagar låg temperaturen på närmare 30 grader.

Vi cyklade en del och en av turerna gick till ”Hästbergsklack”, grusvägar rätt upp under 5 km och därefter fick vi gå dryga 700 meter upp genom skogen där terrängen var för besvärlig att ta med cykel.  Väl uppe väntade en vidunderlig utsikt! Och vilken luft!

Dessutom fick jag låna svärfars ”Rolls Royce cykel” vilket var en upplevelse i sig. Härliga minnesvärda dagar!

image

image

Kram!

Väntan part II : Snart!

Så, då var sista besöket hos bm inför förlossningen avklarat. Alla värden såg bra ut och det lilla hjärtat därinne i magen tickar på som det skall. Sf 36 och vågen visade fortfarande + 7 kg och det är väl där någonstans jag landar. Om bebisen inte bestämmer sig för att komma till världen de närmsta dagarna så har jag nu fått tid för igångsättning. Känns väldigt bra och  plötsligt blev allt så verkligt. Äntligen!!

Kram J

Lata dagar (40+3)

I väntan på bebisen (som tycks tro att tidsfristen går ut i augusti) så njuter vi av sommar, sol och värme. Och träning! Ja, även om träningsnivån är väldigt medioker så är det ändå skönt att kunna göra lite.. jag har inte gått upp så mycket, vågen visar +7 kg och känner mig trots allt hyfsat rörlig för att vara höggravid.. men längtar förstås innerligt efter att bebisen skall komma snart.

Igår tog vi båten till en liten strand där vi brukar bada, en liten strandremsa där vi hitintills alltid varit själva. Jag är så otroligt glad över flytten till Hindås, vi trivs så himla bra här och är en väldig kontrast mot förra sommaren  då vi bodde i lägenhet mitt i centrala Göteborg, även om det också hade sin charm.

Igår red tjejerna från grannstallet förbi och Algot fick rida upp från sjön till huset. Lycka!

image

Ha en härlig dag!

Kram J