Author Archives: jossan

I´m home

Små lätta lyftarpass, delar av hela övningar för att stärka upp kroppen. Igår provade jag hela   stötar med några kg mer än vad jag gjort den senaste tiden. Känns ringrostigt och har inte riktigt tajmingen, jag ser själv vad jag rent tekniskt måste tänka på. Men jag är igång. Jag kanske inte ska sätta för stora krav på mig själv heller (även om det är precis vad jag gör).

Men framförallt! Det var så kul och så mycket jag saknat det!

 

Strongher

Idag startade första kursen av Strongher på Seminoff –  ett koncept för tjejer som vill prova styrkesport, få hjälp med  sin teknik eller ta ett steg vidare i sin utveckling för att börja tävla. Tyngdlyftning,  Styrkelyft och Strongwoman, alla tillfällen i ”miniworkshops”.  Det är verkligen motiverande att jobba med coachning, det ger så mycket glädje att se när personen upptäcker vilken potential hon eller han har. Hur något som varit svårt och ”omöjligt ” plötsligt blir lätt. Jag vill verkligen försöka förmedla min kunskap, det jag lärt mig genom åren som aktiv,  erfarenheter och lärdom.

Det blev en lång dag på Seminoff,  första riktiga arbetsdagen. På förmiddagen höll jag seniorträning med de härliga pensionärerna , därpå pappesjobb och egen träning.

Imorgon startar dagen med löpning på morgonkvisten och därpå finbesök från Varberg. Vår gode vän Fever kommer upp med ett gäng klienter för träning. Denna man, Georg Hällstorp (som han egentligen heter) är en person jag sett upp till i många år och det är verkligen en ynnest att få träffa honom och lyssna på hans kunskap.  Nyss gjorde han sitt 63 :e maraton – bland så mycket annat..!

Må så gott!
Kram

image

ibland undrar jag

..vad jag gett mig in i. Helt galet när jag tänker på det. Men sjukt kul.

En utmaning för psyket som heter duga.. mil utamför trygghetszonen. Många gånger tvivlar jag på min förmåga men samtidigt tar pannbenet överhand.

Igår när väckarklockan ringde kl 04.45,  termometern stod på -10 grader och jag skulle ge mig ut för ett löppass, då tänkte jag två gånger. Men sekunden efter var jag uppe på benen, kaffet puttrade och skorna var strax snörade.
En mil senare var jag hemma, full av endorfiner. Svårigheten är inte disciplinen att träna, den har jag. Utmaningen är. .utmaningen!

Yesss!

Ett av mina träningsmål 2016 var att springa en mil. Ja, planen är att springa längre än så, men mitt första delmål. I mitt träningsprogram var den stora dagen om drygt en månad.
Igår morse när jag sprang kändes det sådär lätt, skönt och bra i kroppen, en timmes löpning var tanken. Jag sneglade på klockan mot slutet av passet insåg jag att jag bara var en kilometer ifrån milen. Vad tusan, en liten omväg och jag var i hamn! Och kanske det bästa, jag kunde fortsatt utan problem. Jag har känt mig stark i löpningen de senaste passen och tänkt att jag nog inte är så långt från att ”klara” den där milen, det har liksom legat i kroppen, men ändå – stick to The plan. Det höll ju nästan hela vägen.. Nåväl, tillbaks till programmet med lite justering. 

En mil är kanske inte något som revolutionerar världshistorien men stort för mig, 6 månader efter förlossning och foglossning med tankar och tvivel. Äntligen. I did it! Äntligen på väg!

image

-11 grader en januardag.  Då hände det!

Borås!

Idag har vi varit hos min pappa och besökt min faster i Borås. En mysig dag med familjen,  vila från träningen och   ”bara vara”. Just nu är det väldigt mycket träning, jobb och pussel för att få ihop vardagen och därför värdesätter jag dagar som denna lite extra mycket.

Eftersom vi inte träffat pappa under julhelgen då vi var i Dalarna så passade vi på att fira en lite försenad julafton idag- utan julmat tack-o-lov ( i all ära, men det räcker en gång, kanske två för att jag skall vara fullkomligt nöjd)
Det blev en julklappsutdelning som heter duga och är så glad för mina presenter. Tack snälla, snälla!!! ❤

Kram J

image

Igår var Algot på jympa. Stor succé!  ☺

Välkommen 2016!

Gott Nytt År! Så var 2015 till ända och ett nytt år står för dörren.

Jag tänker inte skriva någon lång krönika kring det gångna året, bara nämna min djupa tacksamhet över min familj, sambo och underbara barn. Min trygghet. Elof kom till världen och familjen blev komplett. Underbara lilla Elof! Så självklar och förutbestämd.

image

Tid har passerat och livet, mål och mening utvecklas med den. 2016 har jag träningsmässigt valt att vika för triathlon. Jag lyssnar inåt, tar ett jättekliv och utmanar mig själv på flera plan. Now or never!

Jag har en stor utmaning framför mig. Lagom har ju liksom aldrig varit mitt signum? För första gången på flera år så känner jag det där drivet, drivet som får mig att studsa upp ur sängen långt före tuppen för att genomföra mina pass. Jag mår så bra!!

2016 – ett oskrivet blad som nu skall fyllas med så mycket glädje, utmaningar och upplevelser.

Tack älskade Stefan och min fina familj för stöd och stöttning i min resa. Älskar er! ❤

image