Long time no see

Att det skulle ta mer än ett år mellan blogginläggen var väl inte riktigt meningen och förhoppningsvis skall det inte ta ett år till nästa. Lusten att skriva, eller rättare sagt tiden att skriva har inte riktigt funnits. Sociala medier som facebook och Instagram har blivit desto mer besökta. Jag gör ett nytt försök att komma igång med skrivandet här i bloggen, mest för egen del. Jag älskar att skriva och när jag nu äntligen klickar in på sidan så känner jag hur mycket jag faktiskt saknat det.

Ett år går fort och mycket har hänt. Vi har utökat vår verksamhet med ett offentligt gym här i Hindås och det känns fantastiskt roligt. Vi har fått en fantastisk respons och vi är så glada över det.

Tvivlen kring min egen träning, som jag skrev mycket om tidigare är borta, kanske har det varit en process att gå igenom när livet förändras och fokus ändras. Eller breddas. Nu är jag tvåbarnsmamma och livet ser inte riktigt ut som det gjorde för ett par år sedan när jag var elitaktiv. Att hitta sig själv i den nya rollen och anpassa träningen och mål har tagit sin tid.

”The answer is always in the gym” för att citera gurun Louie Simmons. Jag är på rätt spår nu och trivs med livet.

Så in i märgen.

Träningsvärken har slagit till. Stel som en 90 åring hasar jag fram idag. Jag hade nästan glömt det, hur det kändes. Sista passen har gått bra, möjligen legat lite på gränsen (as always) men.. Det känns bra och då kör jag.
Igår löpning på morgonkvisten och stöt, stötdrag och böj på kvällen. Missade det där med böjen på kvällen, att det stod på programmet. Hade kanske inte kört löpträningen om jag tittat en gång extra i träningsdagboken. Det gick bra ändå, serie 3 :or på 90 och stötar som kommer mer. Under dagen fick jag en jag-kan-inte-varför-varför dipp. Sådär som jag får ibland och tvivlar på hela min existens. En annan form av prestationsångest. Ett samtal över FB med coach Cilla och det kändes bättre . Passet blev bra- men idag. . Det känns.

Idag vila, ska köra lite lätt på cykeln om Stefan hinner hjälpa mig att montera ihop trainern , annars en långpromenad. Ungefär så långt sträcker jag mig idag, men redan taggad för nästa pass.

Nåt slags flow har jag ändå.

Flow

Igår körde jag igång med grenträningen igen, stock, farmers och powerstairs. Bra pass och rejält med träningsvärk idag, vilket var väntat.  Men lätt värt det, så himla roligt!! Nu j-r är jag på g!

Idag har jag varit på massageutbildning i Göteborg för RHCK, tack för att ni skickade iväg mig! En bra dag som fortsätter imorgon. Just nu känner jag mig helt groggy efter att ha fått (och gett) 3 massager under dagen. Bra tajmat med tanke på träningsvärken, tror aldrig jag varit såhär lealös.

Dags att sova, en lång dag väntar imorgon. 

Natti

image

Plötsligt händer det

Igår stod det knäböj på programmet och med en bra känsla lyckades jag klämma till med ett par singlar på 100. Första tresiffriga böjen sedan jag blev gravid! De var en stor glädje (utan underdrift) att sätta dit och framförallt -jag känner att jag nu äntligen är på väg. Handbromsen ur. Så mycket tvivel och tankar jag haft. ”Kommer jag någonsin tillbaka”? ”Har jag gjort mitt”?
Nej, jag är inte färdig än. Det här är ju det jag älskar!

Tredje passet på programmet, igår bla överstötar. Även om vikterna ännu inte är så tunga så känner jag att jag ”tänker” mycket i lyften, blir långsam. Lite orutin och inte konstigt-  det var ett bra tag sedan jag körde ”på riktigt” men känner ändå att jag snart är inne i det igen. Sakta men säkert.

Fysiskt sett känns det bra, ligger medvetet lite i underkant på vissa övningar, även om huvudet vill mer. Inbillar mig att det är klokast så, trots allt så är det bara 6 månader sedan jag födde barn.

 

Ha en härlig dag!

Kramen

 

Första passet

Jag är så glad. Jag har börjat lyfta igen! Med nytt program i händerna körde jag igenom första passet igårkväll.
Just nu är jag hög på endorfiner efter träningen och längtar till nästa pass. Verkligen!

Jag är lyftare i själ och hjärta. Jag återkommer alltid, vad jag än får för mig att prova. 

Kram J

Onsdag

Elof sitter i hoppgungan och studsar glatt. Han älskar verkligen sin hoppgunga. Jag har fått återberättat att jag gjorde detsamma när  jag var barn och tittar man i gamla album finns det både ett och två kort som visar en lycklig liten tjej, studsandes. Hopp! Hopp! Mellan varven försöker jag vika tvätt, tömma diskmaskinen, städa undan leksaker som alltid tycks vara på vandring i huset. Vardag. Tryggt. Rutiner, allt går sin gilla gång. Jag är väldigt hemkär och njuter av nuet. Elof följer allt med nyfiken blick och skrattar när jag pratar bebisspråk med honom. Så stor redan. Förstår inte var tiden tar vägen? Just nu vill jag bara stoppa tiden och ta in varje minut. Tiden som aldrig kommer tillbaka.

Idag går Algot sin första dag hos dagmamman efter jul och Nyårs ledigheten. Det var en lycklig liten kille som träffade sina kompisar i morse.Pulkaåkning väntade, kunde knappast bli bättre.

Jag har lite pappersjobb och förberedelser för helgens kurser att göra under dagen och ikväll väntar gymmet. Jag sprang imorse innan familjen vaknat, skön löpning men med tunga, tunga ben. Jag hade glömt hur det känns efter ett riktigt lyftarpass. Övervägande på plus, trots det.

image

image

En del snö har vi fått.. 30 cm föll härom kvällen. Nu är det vinter!